Baby toes, by sabianmaggy

Den brokiga vägen till babylycka

Johanna och Birger blev gravida med hjälp av surrogat.

Efter flera ofruktsamma försök i privat- och landstingets vård hittade paret en oväntad lösning. De åkte till Indien och fick hjälp av en surrogatmamma. 

Johanna och Birger, två entreprenörer i yngre medelåldern, bar på en önskan om att bilda familj. Paret, de hade försökt bli gravida på naturlig väg under en längre tid innan de bestämde sig för att söka hjälp. De ställde sig i kö hos Landstinget och medan de väntade på sin tur tog de kontakt med en privat vårdgivare, Sophiahemmet. Efter en utredning gjorde de tre stycken IVF behandlingar (provrörsbefruktningar). Den första behandlingen gav inga resultat p.g.a. medicinsk felbehandling, de andra två försöken gick bättre, men trots det lyckades inte Johanna bli gravid.

Vid det här laget var det deras tur i landstingskön och paret åkte hoppfulla till Huddinge och Karolinska Institutet. Med tillgång till alla nya rön och senaste forskningen skulle de väl ändå lyckas bli gravida? Här gjorde paret hela tre IVF-försök till, som alla tyvärr misslyckades. De hade då försökt totalt sex gånger och insåg smärtsamt nog att de inte skulle få barn med hjälp av IVF. De valde då att försöka med äggdonation. Johanna blev tyvärr inte gravid och de började känna sig mer och mer förtvivlade.

 En annorlunda metod

Johanna och Birger började söka andra vägar till föräldraskap än att själva bli gravida. Via en god vän och läkare fick de höra talas om organisationen surrogat.nu. De blev nyfikna och gick på ett möte arrangerat av ett annat par som själva hade använt sig av en surrogatmamma för att bli föräldrar. Metoden är ännu inte laglig i Sverige men finns att tillgå i många andra länder.

Mötet med surrogat.nu ingav förtroende och Johanna och Birger började fundera på om det kunde vara lösningen på deras ofrivilliga barnlöshet.  Ju mer de tänkte på surrogat desto bättre kändes det och till slut kändes det helt rätt.

De gick tillbaka till Karolinska Institutet för att rådfråga sin läkare om surrogat. Eftersom det inte utförs eller är lagligt i Sverige kunde han inte ge dem några råd eller svar. Men när de insisterade kunde han ändå ge dem vissa riktlinjer om vad de skulle tänka på. Så kom det sig att Johanna och Birger kontaktade Rotundakliniken i Indien, samma klinik som grundarna till surrogat.nu hade använt sig av.

De fick direkt svar från kliniken, med information om hur processen skulle gå till. Först skulle en lämplig äggdonator hittas och därefter skulle en lämplig surrogatmamma hittas. De fick välja mellan ett femtontal kvinnor utifrån fotografier. Den enda informationen var kvinnornas längd, vikt, blodgrupp och hur många barn de hade fött.

Därefter var det dags för Birger att flyga ner till Mumbai. Där injicerades hans spermier i äggen från donatorn och embryon utvecklades, men tyvärr så blev det ingen graviditet nu hellr. Återigen besvikelse och sorg hemma i Stockholm. Men parets starka barnlängtan fick dem att fortsätta med ytterligare ett försök.  En ny donator valdes ut och nu såg det hoppfullt ut.

Nära att ge upp

Men det gick inte den andra gången heller. Surrogatmamman blev inte gravid. I sin sorg ringde Johanna en morbror som är läkare. Hon berättar att hon grät förtvivlat och undrade varför de inte kunde få turen med sig på sin sida, varför kunde de inte bli gravida? Hennes morbror bad henne då att fundera på om de skulle sluta med försöken. Turen skulle kanske aldrig komma och det var påfrestande för paret att hela tiden slitas mellan hopp och förtvivlan.

Så när kliniken i Indien hörde av sig igen och frågade om de ville göra ett tredje försök tackade Birger nej. Men Rotundakliniken gav inte upp på Johanna och Birger. De trodde på dem som par och som föräldrar och bad dem att inte ge upp sin dröm om en egen familj. De återkom även med en ny matchning, en kvinna de trodde skulle passa paret och som hade donerat ägg tidigare som alla hade slutat i graviditeter.

Med klinikens föreslagna donator och en passande surrogatmamma skulle processen göras om ännu en gång, på Johannas födelsedag. Hon berättar att hon hela tiden har letat efter en mening med deras kamp och efter ett tecken. Så när kliniken föreslog hennes födelsedag så tog de det som ett tecken att de skulle bli gravida och bestämde sig för att försöka en sista gång. Två veckor efter insemineringen bekräftades surrogatmammans graviditet och Johanna och Birger vågade äntligen börja hoppas på en framtid som föräldrar.

 Professionellt och tryggt

Kontakten med Rotundakliniken var mycket professionell. Rapporter om fosterutvecklingen och hur surrogatmamman mådde kom regelbundet var tionde dag. De fick även en dvd med ultraljud. Paret kände stort förtroende för personalen och speciellt för Dr Anita, en auktoritet på surrogatfödslar och ett fantastiskt stöd för paret under hela graviditeten. Tio dagar innan beräknat födelsedatum flög de så ner till Mumbai. Som ytterligare ett tecken så kom lille Enzo till världen på Birgers födelsedag.

Han kom till på mammas födelsedag och föddes på pappas, Johanna och Birgers efterlängtande barn. Hemma i Stockholm är det genuin babylycka som råder. Enzo är bara några månader gammal och hans föräldrar är mäkta stolta.

”När vi träffar vänner så har vissa av dem barn som börjar bli vuxna och här sitter vi med vår lilla bebis - vi är sista paret ut i vänkretsen.”

Säger Birger leende med lille Enzo sovande i famnen. 

 

/Evelina Roos

Dela det här