Radioterapi (strålbehandling)

Radioterapi (strålbehandling) har faktiskt använts för att behandla cancer i över 110 år. Tekniken har utvecklats i etapper så att man idag kan ge högre doser till det cancerdrabbade området utan att omkringliggande frisk vävnad skadas mer än absolut nödvändigt.

Strålningen vid medicinsk vård kommer från radioaktiva ämnen eller acceleratorer. Friska celler tål normalt mer strålning än cancerceller, varför man strävar efter att anpassa doseringen så att friska celler klarar sig och cancercellerna dör.

Oftast handlar det om extern radioterapi, där bestrålningen sker utifrån. I vissa fall är det lämpligt att placera strålkällan inuti kroppen, i eller intill tumören, vilket kallas brachyterapi.

Många gånger kombineras radioterapi med annan medicinsk behandling, exempelvis cytostatika, hormoner eller kirurgi. Syftet kan vara en bättre total effekt, förberedelse inför operation eller eliminering av kvarvarande cancerceller efter ett kirurgiskt ingrepp.

Ges strålbehandlingen med avsikt att bota kallas det för kurativ vård, ges det med avsikt att lindra smärta och andra symptom vid kronisk cancer, kallas det för palliativ vård.

Låg-dos behandling ges ofta en eller två gånger dagligen under ca 5-7 veckor. Varje behandling varar inte mer än några minuter. Biverkningar kan uppkomma. Tidiga sådana är vanligast efter ca 2-3 veckor. Sena biverkningar, om de uppstår, kan komma långt efter behandlingarna, men variationerna är stora. Förekomst av biverkningar beror på stråldosering, omfattning och lokalisering av behandlingsområde, i vilken uträckning man har lyckats undvika bestrålning av friska celler och känsliga vävnader samt patientens individuella förutsättningar.

Hög-dos behandling med stor precision, t.ex. stereotaktisk radioterapi (radiokirurgi), innebär normalt bara 1-5 behandlingsomgångar som många gånger genomföras på lika många dagar under en sammanhängande tidsperiod. Biverkningar är mindre frekventa vid denna form av strålbehandling då friska celler vanligtvis inte drabbas i samma omfattning.

Möjlighet till intensitetsmodulerad strålbehandling, IMRT, innebär att strålningsintensiteten kontinuerligt kan varieras för att kunna leverera högre dos till ett område med cancerceller och lägre dos där risken att skada finsk vävnad är större.

Bilddiagnostik av olika slag används för att undersöka patienten och för att identifiera och kartlägga målområden. Det kallas ibland för IGRT (bildstyrd radioterapi). Magnet- (MRI), positronemissionskamera (PET), skiktröntgen (CT) och scintigrafi är exempel på moderna bilddiagnostiska metoder.

Vid extern strålbehandling är det vanligast med fotonstrålning, men partikelstrålning i form av protoner och lätta joner ökar i användning på grund av speciella fysikaliska egenskaper. Uppsala (The Svedberglaboratoriet) har faktiskt Nordens enda anläggning för protonstrålningsbehandling. Den är lite till åren kommen men en modern anläggning (Skandionkliniken) är under uppbyggnad och det finns internationella alternativ. 

Dela det här

Radioterapi (strålbehandling) finns hos följande vårdgivare